Med hundspann över stock, sten och is

Iglo by night.

Dag två av Kalix-semestern är det dags att checka in på igloohotell. Nej, det är inte riktiga igloos det handlar om, som tur är. Ice and Light Village består av fem små stugor vid Kalixälvens strand. Varje stuga är inkapslad i ett iglooformat skal av stål och plexiglas vilket skapar en inglasad veranda med perfekt utsikt över älv och natur. De är inte anslutna till avlopp så kan flyttas vid behov. Standarden är ändå tipp-topp med förbränningstoa och vattentank för dusch och tvätt. Kylskåp, golvvärme och vattenkokare ingår, bara wifi och tv saknas, men det är en del av konceptet: Koppla av och koppla ner.

Att vara i Norrland är liite som att vara i USA: att ha bil är normen. På samma sätt som ofta är fallet i glesbygdsamerika är folk som tur är också mycket hjälpsamma. Vår bilbrist löses snabbt med hjälp av trevliga Maarit som äger igloosarna. Hon hämtar oss i stan och skjutsar oss till vår igloo (att promenera hade tagit drygt 40 minuter), och sedan vidare till eftermiddagens aktivitet: hundspannåkning med fika i Storträsk några mil därifrån. Alla känner alla här uppe och hon är så klart vän med Helene och hennes man som numera har gett upp tävlingskörning med hundarna och tar emot turister från hela världen. Även under pandemin har de haft en del internationella besökare. Mitt ute på landet, i slutet av en så här års lerig väg bor de med 18 slädhundar. Inne i skogen ligger snön fortfarande meterdjup, erfar jag när jag vid något tillfälle kliver av för att gå bredvid släden…

Och så bär det iväg. De bryr sig inte så mycket om vem som styr utan följer husse och matte som åker före på snöskoter.

Förväntansfulla hundar spänns för släden.

Slädhundar har jag träffat både i Alaska och på Svalbard, tyvärr under snöfria årstider. De är skälliga och ivriga typer som verkar vilja springa framför en släde mest hela dagen. Men de måste vila också. Därför alternerar Helene mellan sina 18 hundar. Vi kör iväg med de nio piggaste. Temperaturen ligger på 5-10 plus vilket redan det är gränsfall för varmt för denna ras som trivs bäst i minus 10-15 grader. På sommaren är det semester och fria lekar för dem innan träningen börjar igen i september.

Den nästan timslånga hundspannutflykten där jag och Erica med skräckblandad förtjusning turas om att köra avslutas med hemlagat fika och fotvärmning framför öppen eld innan (bil)skjuts tillbaka till igloon. Där väntar en välförtjänt bricka med norrländska delikatesser som intas på vår ”inglasade veranda”.

Delikatessbricka med löjrom, västerbottenpaj, chark och mycket mer.