Utsikt från veckans arbetsplats: Festivalpalatset i Cannes |
Det svåra var bara att svara på frågan ”Är detta din första
MIP?”. Då får jag dra hela historien om hur jag var här första gången som
4-åring, och åtta år framåt, med mina föräldrar. Pappa jobbade och jag gick
runt med mamma och tittade på tecknade filmer. Numera ligger fokus på
dokumentärer dagtid. På de flitigt förekommande cocktailfesterna kvällstid fylls
glaset nu med vin istället för juice. De små cocktailsnittarna är sig dock
lika. Men det som för ett barn var en spännande middag är i vuxen ålder lätt
otillfredsställande. Efter tre dagar av enbart plockmat hallucinerade jag om
vad som helst som äts med kniv och gaffel. Att sitta ner med en rejäl portion
av något och skyffla i sig rejäla tuggor. Konstigt att man inte inser hur beroende
man är av vissa saker förrän man inte får dem. En carbonara och en kyckling med
pommes frites senare är lyckan total. Då spelar det ingen roll att det är typ
minusgrader ute här också. Åtminstone på nätterna. Häromkvällen stod jag i ett
partytält på stranden och dansade, iklädd halsduk och ullkappa. Det finns inget
dåligt väder…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar