Sodom och Gomorra släng er i väggen!

Inser att senaste Thailands-kapitlet här på bloggen blev lite av en cliffhanger. Jag sitter, efter en dag av diverse båtstress, på en minibuss som förhoppningsvis går till Karon beach. Hur gick det sedan? undrar så klart trogna läsare. Ensam på Phuket kan inte vara någon höjdare, tänker kanske de som har varit där. Nej, det är det nog inte, men jag hade turen att redan på PhiPhi träffa ett gäng norska ungdomar som jag nu skulle möta upp och tillbringa min sista kväll med.

Hur jag lyckades arrangera detta möte är ett mysterium då jag, till skillnad mot de flesta andra svenskar, förstår minimalt med norska. Jag måste koncentrera mig till max och förstår ändå knappt hälften. Hur förstod jag dem på PhiPhi? Förstår jag bättre norska om jag är full? funderade jag. Nej, förklaringen visade sig vara att ju längre kvällen led desto roligare tyckte norrmännen det var att försöka prata någon slags hemsnickrad svenska, som jag förstod hyfsat.

Mycket hade jag hört om Phuket innan jag kom dit. 99 procent negativt, så mina förväntningar var vid fotknölarna. Jag kan inte säga att mitt intryck blev varken negativt eller positiv egentligen men det var en fascinerande kontrast från PhiPhi och allt jag dittills sett av Thailand (t.ex. charter till AoNang år 2001…). Bara detta att det inte fanns några gatustånd där man kunde köpa thaipannkakor på vägen hem från krogen. De är fantastiska små krispiga skapelser med banan, nutella eller annat smaskens som kostar en tia typ. Precis som hemma var man istället förpassad till 7eleven. Inte heller såg jag till de färska skaldjuren och fiskarna som vi blivit bortskämda med. Middag åt vi på en traditionell köttinriktad restaurang som visserligen även hade gravlax och toast skagen på menyn (inte vad jag var sugen på i 35 graders värme precis…) Allt stod på svenska. Priserna var om inte svenska så i alla fall europeiska. Billigt för mina små oljemiljonärer till vänner så klart men ett rån jämfört med PhiPhi där det är nästan omöjligt att komma upp i över 100 kr för en middag.



Minibuss till Patong med norrmänn på partyhumör

Kvällen avslutades med en tur till ökända Banga road i Patong. Där kan man snacka om galen kontrast till det paradisiska ö-livet. Trafiken, folkmassorna, kommersen. Med ögon som tefat betraktade jag alla dessa inkastare till ping-pong-shower och stripklubbar. Är jag i Sodom och Gomorra? Finns det inget annat att göra här än att titta på avklädda thailändskor? tänkte jag förfärat. Det fanns det som tur var. Man kunde dricka sprit och dansa också. Vi hamnade passande nog på Den Glade Viking där de för ca 200 kr hade öppen bar i tre timmar. Då jag skulle upp tidigt för att sitta på ett plan hela dagen efter kände jag att thailändska drinkar hade varit ett dåligt val och försökte konsumera hela min insats i juice istället.

Jag kan förstå att många rynkar på näsan åt detta med Thailand i allmänhet och Phuket i synnerhet. Ja, det är massturism och massor av svenskar. Det är prostitution, smuts och elände men också otroligt vackert på sina håll. Funderar över hur det måste ha varit när de första svenskarna kom dit för länge sedan. Nu är det snart ryssar och kineser som tar över, rent numerärt i alla fall. Min taxichaufför till flygplatsen beklagar sig: ”Det är bara ryssar här på Phuket de senaste åren. Skandinaverna blir färre, för de gillar inte ryssarna, och inte vi heller” låter han undslippa sig. Kanske svenskarna hittar något nytt paradis att kolonisera, men många blir nog kvar i Thailand i alla fall tror jag. Vårt minisverige långt, långt borta i värmen!