Efter diverse strul i Vietnam med överviktigt handbagage och min dåliga vana att inte boka flygbiljetter med mitt fulla namn blir det en glad överraskning att komma igenom passkontrollen i Kambodja på fem minuter, och ha en brett leende tuk-tuk-förare väntades utanför (hämtningen ingick i hotellbokningen). Tuk-tuken övertalar mig att hyra honom för en tempeltur redan dagen efter. Ja det är ju därför jag och alla andra turister befinner oss just här i Kambodjas andra största stad Siem Reap: för att se ruinstaden Angkor med alla sina omtalade tempelkomplex.
Jag kollar detaljerna med mitt toppentrevliga hotell Blanc Smith. De har inga gruppturer. Guide kan hyras för 45 USD per dag men jag chansar på att jag kan guida mig själv med hjälp av hotellets karta och internet, och istället ge extra dricks till tuk-tuk-mannen som bara tar 20 USD för att skjutsa runt mig från kl. 10 till solnedgången kl. 18. (Tillkommer obligatorisk inträdesbiljett, 37 USD för en dag).
Det där med självguidning är roligt men riskabelt, speciellt när man som jag gärna går där inga andra går, och dessutom får nedsatt kognitiv förnåga i värme. (Temperaturen här ligger runt 30-35 eller mer.) På sina håll finns skyltar om att här får/bör man inte gå men för det mesta är det fritt fram att förirra sig in i mörka gångar och klättra på smala balustrader. Man känner sig verkligen som Lara Croft/Indiana Jones. Visst är det många andra turister på sina håll, men i vissa tempel är man nära nog ensam. Och även de minsta komplexen är STORA.
Det största och mest kända; Angkor Vat har jag två timmar på mig att se. Jag tänker först att det är mycket men det är nätt och jämt nog för att i maklig takt gå runt det hela, ett varv... och klättra upp i de höga tornen, och ta en snabb titt på väggutsmyckningarna.
Stopp nummer två för tempeldagen är det kanske näst mest kända och instagramvänliga Ta Prohm, det med träden. Det måste vara ett sjå att låta trädrötterna växa på ett snyggt sätt samtidigt som byggnaderna ska bevaras. Ett ständigt restaureringsarbete pågår. Efter drygt tre timmar tempel är det lunchpaus. Det finns flera restauranger inne i Angkor-området. Rent, fräscht, gott och fenomenal service, som det alltid verkar vara i det här landet. Sen fortsätter turen med en handfull tempel till (Banteay Kdei, Bayon, Baphuon) och avslutas med en vandring upp till Phnom Bakheng för att beskåda solnedgången. Här är det för första gången trångt med folk. Det finns till och med lokala "solnedgångspoliser" som ser till att folk sitter på rätt ställen och håller allmänt god ordning. Lite mysigt på något sätt med denna allmänmänskliga fascination över solens upp och nedgång. Samma världen över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar