En del saker vet man att man saknar först när man får tillbaka dem. Det blev jag varse häromdagen när jag gjorde en dagsutflykt till vårt norra grannland Nicaragua. De har nämligen trottoarer! Det är något som är mer sporadiskt förekommande i Costa Rica. I Fortuna och Coco har vi snubblat fram på mörka vägrenar eller kryssat mellan parkerade bilar. Att få gå på riktiga trottoarer i vackra kolonialstaden Granada var en lisa för själen.
Men nej, jag menar inte att Costa Rica är något helvete för det. Rubriken syftar på våra stopp på den välorganiserade bussturen: den aktiva vulkanen Masaya, som sägs vara en av helvetes portar. Ja kanske för de stackare som offrades här i prekoloniala tider. Nu offras bara turisternas hattar och i värsta fall mobiltelefoner. En i vår grupp förlorade sin keps till den rykande kratern. Varje grupps besök är begränsat till 15 minuter av hälso- och säkerhetsskäl.
Paradiset då? Jo nästa stopp var en båttur på Lago de Nicaragua. Den största sötvattenssjön i Latinamerika. Utanför Granada ligger en paradisisk skärgård med över 300 små öar utspridda i det badkarsvarma, lugna vattnet. En del obebodda och andra med privata hus att köpa eller hyra. En ö med hus vi såg var till salu för 260 000 USD. Billigare än en etta i Stockholm! På en av öarna bodde tre halvtama spindelapor som tvångsmatades av turisterna.
Nästan som ett paradis kändes som sagt också Granada med sina färgglada hus, torg, kyrkor och ja: trottoarer. Tyvärr fick vi inte möjlighet att gå runt så mycket på egen hand. Det var guidad promenadtur och 15 min fri tid! Ibland kändes det lite som att resa i Nordkorea, med den skillnaden att många turister faktiskt reser på egen hand i Nicaragua. ”Är det farligt?” undrar man ju då? Vår guide förnekade detta å det bestämdaste. Faktum är att det var en hel del protester i landet för något år sedan. Inget som direkt påverkade turister, men turismen sjönk ändå drastiskt. Nu börjar det bli bättre. Jag fick inte intrycket att det skulle vara ett speciellt farligt land. Mycket fattigdom så klart men alla verkar vara vänliga och strävsamma. ”Gated communities”, eller snarare hus bakom gallergrindar, och droger såg man inte alls lika mycket av som i amerikaniserade Costa Rica. Detta är det riktiga Latinamerika med höns, grisar och hundar på gatorna. Ruckel men också vacker arkitektur och en levande gatubild. Granada är som en bättre version av Cartagena. Men jag ska inte dra för stora slutsatser av ett dagsbesök. Jag måste åka tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar