LA är som bekant känt för sina enorma avstånd. Genomsnittet när jag kollar upp nåt vi ska åka till på Google maps är 20 min med bil, 1 timme med kollektivtrafik eller 2 timmars promenad. Absurda siffror för en som bor i Stockholm och är van vid att svaret på allt är 15 minuter (om det är bil, buss eller gång brukar inte spela någon större roll). Man kan inte bo i LA utan bil, brukar det heta, men numera finns ju taxitjänsterna Lyft och Über för att komma runt det problemet. För en rätt billig penning (oftast under 10 dollar) åker man de där 20-minuterssträckorna, men ibland får jag lite panik över att man inte bara kan gå ut på gatan och ta en vanlig taxi. Man måste veta exakt var man är, vart man ska och ha batterier, internet och sinnesnärvaro nog att knappa in dessa adresser i appen, annars går det åt h-e. Att försöka utföra detta efter 11 timmars flight på en kaosartat överfull flygplats är naturligtvis dömt att misslyckas. Det inser jag innan jag ens försökt, men jag har tur som en toka och hittar en vanlig taxi på LAX när jag anländer. I triumf kör vi förbi alla stackare som står med telefonerna i högsta hugg för att hitta sin Über.
En serie subjektiva bedömningar av resmål och annat. Följ mig på instagram också för mindre text och mer bilder: @nicoleschulmansresor
torsdag 1 mars 2018
Mera utsikter och insikter från LA
Även dag 2 i LA gick i utsiktens tecken. Medan Ylva uträttade några ärenden tipsade hon mig om att promenera i den kända Runyon Canyon. Med LA mått mätt ligger detta utflyktsmål extremt nära hennes hus, bara 40 minuters promenad. Som jag mindes det från tidigare besök fanns inga trottoarer här, men kanske mindes jag fel för nu kunde jag i alla fall promenera hela vägen längs Hollywood boulevard på bekvämt breda ytor utan störande element som cyklar, barn, barnvagnar och annat som brukar obstruera ens framfart där hemma. Väl framme i ”parken” blev det mer av en utmaning. Där fick man samsas om utrymmet med träningsklädda lokalbor ute på dejt-, hund- eller lunchpromenader. Lägg till det nästan lodräta stigar toppade med löst grus, högst upp på en bergskam… Men jag överlevde. Örnarna som cirklade runt huvudet på en fick kalasa på något annat. Och utsikten var definitivt värd ansträngningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar