Lite vardagsrasism på kvällskvisten
Jag hade härom helgen nöjet att
besöka utestället Imperiet, i botten av före detta Skatteskrapan på Söder. Det
utmärker sig främst genom att till skillnad från många andra ställen ha rätt
trevliga vakter. Även på dansgolvet och i baren är stämningen överlag trevlig.
Jag och väninnorna dansar på i godan ro. Efter ett tag kommer ett par män fram
och börjar prata. ”Läget? Har ni kul?” Jo, det är ju bara bra, och sen kommer
en fråga som gör mig fly förbannad, men jag håller masken: ”Tycker inte ni
tjejer att det är obehagligt på ett sånt här ställe?” Tyvärr förstår jag exakt
vad han menar, så stor del av mitt liv har jag ändå bott i den här stan. Det är
en fråga två ”etniska svenskar” emellan på ett ställe där ungefär hälften av
publiken inte är det. Jag svarar ärligt ”Nej, inte ett dugg (förrän nu). Varför
skulle det vara det?” Han skruvar lite på sig när han märker att jag inte
omedelbart håller med honom. ”Jamen, det är ju massa otrevliga män här som
kastar blickar på er, och en gick fram och dansade tätt med några tjejer, trots
att det var uppenbart att de inte kände honom.” ”Ojdå! (Jag hoppas han hör
ironin i min röst) Nåja, vi har inte märkt av nåt obehag än i alla fall. Alla
(utom du då möjligen) verkar trevliga, tycker jag.”
Vad som gör mig mest arg är inte
rasismen. Jag kan fatta om man föredrar att festa, bo och umgås med folk som är
lika en själva. Om man sedan i brist på utbildning, intressen eller andra
vettiga minsta gemensamma nämnare väljer att umgås med folk av samma ursprung,
låt gå. Jag lägger inga värderingar i den prioriteringen. Men när någon kommer
fram till MIG i MIN stad och insinuerar att jag borde vara rädd, känna obehag,
när inga skäl till oro har uppenbarat sig, då blir jag arg. Och lite förvirrad.
Vad är det hotfulla? Att män tittar på kvinnor, och tvärtom, på en nattklubb?
Att män tilltalar kvinnor de inte känner, och till och med dansar med dem? I
alla fall under min uppväxt var det här helt normala beteenden. Vi är väl i
Sverige, inte Afghanistan? Hotfullt för mig är höjda röster, förolämpningar,
ovälkommen beröring, våld. Inget av detta observerade jag på Imperiet. Nej, han
måste ha menat att det hotfulla bestod i männens ursprung. Att en svart kille
står vid bardisken och spanar in tjejer. Att en liten indisk kille i
storblommig skjorta dansar runt med ett tjejgäng. Ok, jag fattar. Men de där
hipster-iranierna då? De ser ju precis ut som sin helsvenska motsvarighet med
fula byxor och enorma skägg. Ja, lite bättre skäggväxt möjligen. Ska jag vara
rädd för dem också? Eller alla östeuropeiska killar. De är ju vitare än jag. Är
det hudfärgen jag ska vara rädd för, eller schavig klädsel, bristande svenskkunskaper,
dålig värdegrund? Ska jag gå och vara rädd för allt detta? Det blir ju ett
heltidsjobb!
Oj, nu dansar väninnan med en
kolsvart kille. Är det dags att kalla på vakterna tro? Ringa polisen? Nåja, hon
ser inte direkt skräckslagen ut så jag avvaktar. Innan vi sen går hemåt byter
de nummer för att ta en fika vid senare tillfälle. Så en varning utfärdas
härmed: Möte med andra kulturer kan leda till dejt med någon man inte mött på
Tinder!
Hahaha klockrent som alltid syster!!!
SvaraRadera