Lördagskväll 20.30, kvällen
efter terrordåd. Jag och en väninna åker spöklikt tom tunnelbana in mot stan. På
hela t-centralens perrong står kanske ett tiotal personer, max. En ovanlig
upplevelse. Men en knapp vecka senare, 20.30 långfredagen, är situationen
densamma. Terror och långhelger verkar ha samma effekt på Stockholms
kollektivtrafik...
Jag försöker dra mig till minnes
om det alltid har varit så, med folktomma långhelger alltså, men tycker nog att
det blir ”värre” för varje år. Utvecklar snabbt två teorier om varför det är
så. För det första detta med att praktiskt taget alla nu för tiden tydligen har
råd att resa bort när det är det minsta ledigt. Ta bara förra kristi him
när jag försöker boka en resa och vartenda flyg ut ur stan är knökfullt.
(Hamnar till slut i Belgrad med typ 10 000 andra svenskar). Samma sak
verkar gälla i resten av Europa för Stockholms gator är ingalunda tomma denna
långfredag, de är bara fulla av turister istället, som inte åker t-bana. En och
annan Stockholmsbo med resväska siktas också. Det är som en massflykt. Alla
städer byter befolkning med varandra på långhelgerna, trevligt fenomen i och för
sig! Den andra delen av teorin är att vi blir allt färre ”urstockholmare”. Hur
många par känner ni där båda parterna är födda i Stockholm? Nej, just det. Om
nu någon skulle vara urstockholmare är chansen försvinnande liten att dennes
partner också är det. Alltså passar man på att besöka de föräldrar/svärföräldrar
som bor på annan ort när det är långledigt. Av de få kvarvarande kan man anta
att de har något sommarhus som måste pysslas med.
Så jag kan bara konstatera att jag är ett unikum. Jag är född här i Stockholm. Båda mina föräldrar bor här, min bror bor här. Alla mina far- och morföräldrar bodde (för det mesta) här så länge de levde. Landställe har vi inte haft på snart 20 år. Och pojkvännens föräldrar bor i Sollentuna. Ja, det blir inte mer exotiskt än just Sollentuna. Där bor nämligen även min faster och det är ofta där som påsk- och julmiddagarna intas. Även om vi ibland är hos mig eller mina föräldrar också. Visst kan jag bli avundsjuk på alla som får en minisemester på annan ort varenda långhelg, även utan att behöva konsultera Ryanair och hotels.com, men man ska kanske vara glad över att slippa eventuella tågkaos och att man kan ta taxi eller pendeltåg hem till egen säng efter släktträffarna! Ett folktomt Stockholm kan vara nog så exotiskt.
Glad påsk från fönsterbläcket, där saint pauliorna nu är igång igen efter sin vintervila |
Så jag kan bara konstatera att jag är ett unikum. Jag är född här i Stockholm. Båda mina föräldrar bor här, min bror bor här. Alla mina far- och morföräldrar bodde (för det mesta) här så länge de levde. Landställe har vi inte haft på snart 20 år. Och pojkvännens föräldrar bor i Sollentuna. Ja, det blir inte mer exotiskt än just Sollentuna. Där bor nämligen även min faster och det är ofta där som påsk- och julmiddagarna intas. Även om vi ibland är hos mig eller mina föräldrar också. Visst kan jag bli avundsjuk på alla som får en minisemester på annan ort varenda långhelg, även utan att behöva konsultera Ryanair och hotels.com, men man ska kanske vara glad över att slippa eventuella tågkaos och att man kan ta taxi eller pendeltåg hem till egen säng efter släktträffarna! Ett folktomt Stockholm kan vara nog så exotiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar