Ruiner + strand. Tulums mest fotograferade vy. Tyvärr var denna del av stranden av okänd anledning avstängd |
Som tur var fanns det mer vit sand inte långt därifrån |
Snart är det på dagen 20 år sedan jag första gången stiftade
bekantskap med Mexiko. Våren 1997 hälsade jag på en väninna som jag lärt känna
i England och hennes familj i Mexiko City. Ett år senare flyttade jag till
Torreón i norra Mexiko och arbetade där som engelsklärare i ett halvår. Det kom
att bli som ett andra hemland och jag återvände flera gånger under tidigt 2000-tal
för att hålla kontakten med mina vänner där. Så långt söderut i Mexiko som jag nu
befinner mig kom jag docka aldrig då, men mycket känner man igen. Maten så
klart, även om den är lite mer varierad här med mycket fisk och skaldjur på
menyn, någon man helst skulle undvika i öknen där jag bodde förut. Dåliga
vägar, trots att det ständigt verkar pågå vägarbetsprojekt med en väldig massa
folk inblandade. Hjälpsamma människor, även om de här i turistområdena ibland
är lite ”turisttrötta”. En betydande skillnad mellan nord och syd är dock kaffet.
Norra Mexiko hade kaffe värre och blaskigare än i USA. Här i tropiska Mexiko är
det ungefär som hemma, om inte bättre.
Jag och min väninna Robyn från Kanada (också det ett kärt
återseende. Vi hade inte
Har också spanat på söta agutier på ödetomten bredvid hotellet. Lustigt tropiskt djur som ser ut som en korsning mellan råtta, marsvin och hare |
Stranden i Tulum ligger som sagt en bit från själva stan och är som vi förstått det uppdelad i två områden: ett som börjar med ruinerna och fortsätter med enklare boenden, serveringar och allmän strand, och en annan del med lite finare hotell och även där (förhoppningsvis) diverse restauranger. Dit ska vi bege oss imorgon för två nätter på ett annat hotell så mer om det sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar