Vacker, välputsad jugendfasad mitt i stan vid Brivibas iela |
Grånade damer på hårt trafikerade Brivibas iela |
Som jag kommer att sakna dem. Nu
kanske inte alla delar min besatthet av slitna miljöer. Jag fastnar alltid mitt
emot Gröndal under mina Reimersholmspromenader och står och beundrar de
övergivna industrierna där på andra sidan vattnet. Här i Lettland är sådana miljöer
vardagsmat. Det är nästan ett understatement att kalla dem vardagsmat. De bara är,
överallt, dessa enorma industrier och andra fallfärdiga kvarter. Vissa
fortfarande i bruk, andra kilometerlånga mastodontbyggen med krossade fönster
men ännu stolta skorstenar. Och sen har vi de underbara trähusen. Ibland mindre
stugor men ofta herrgårdsliknande byggnader eller "spökhus" med
tinnar och torn. Och man behöver inte gilla det slitna för att uppskatta Rigas
byggnader. Här finns alla varianter. Nära nog varenda arkitektonisk stil från
1400-talet och framåt verkar finnas representerad, vemodigt flagnande,
nödtorftigt lagad eller totalt nyrenoverad. Vissa av de vackra jugendfasaderna
är gråa av tidens tand men på andra lyser de fantasifulla stuckaturerna som
nyblekta leenden. Det råder inte heller någon brist på skyskrapor eller
modernistiska skapelser i stål och betong mitt bland det gamla med sina
välarbetade detaljer.
Slitet och vackert trähus mitt i botaniska trädgården. Det verkade faktiskt som om någon bodde här |
Välkommen hem! :)
SvaraRaderaKram, Jenny