Hemlängtan
Ber om ursäkt för bristen på
Rigauppdateringar men det beror delvis på att jag har varit i Stockholm sedan i
lördags. Nu ska jag snart sätta mig i bilköerna med alla andra Stockholmare och
någon gång vid midnatt lär midsommarfirandet i skärgården inledas. Vädret
håller sig traditionsenligt så ny dunjacka och nya (tjocka) strumpbyxor har
inköpts. Förstår dock inte vad folk klagar på. Förra året hade vi neråt 2-3
grader på midsommarnatten. Nu utlovas +9. Värmebölja!
En vecka i hemstaden får en snabbt
att inse vad man saknar här hemifrån, förutom vänner och familj så klart. Det
är väl egentligen bara två saker: Maten och kranvattnet. Efter en dryg månad i
Riga har man sänkt kraven på restaurangmat till fotknölsnivå. Det är tur att
det är hyfsat billigt, och framförallt att ölen är billig… Jag lär få anledning
att återkomma till detta ämne men just nu vill jag inte förstöra
midsommaraptiten genom att ta upp lettiska matminnen. Vattnet är visserligen
gott men med jämna mellanrum mer än lovligt grumligt och de flesta
rekommenderar att inte dricka det. Vi kör det genom en kolfilterkaraff.
Sen är det desto mer man INTE
saknar: Trängseln. Var kommer alla människor ifrån, och varför är de inte på
jobbet!? Från kl. 15 är hela stan smockfull med folk. Det snackas om
ungdomsarbetslöshet men att shoppa och fika har de i alla fall råd med kan jag
meddela. Och så alla stackars pensionärer och föräldralediga på det.
Tiggarna. Då
menar jag inte ”EU-migranterna” (Vart har de tagit vägen förresten? Har bara
sett en handfull.) utan alla från Rädda barnen/djuren/miljön/läkarna och fan
och hans moster, som ockuperar hela områden i innerstan med sina västar och
pärmar. Man måste gå långa omvägar hela tiden. Inte vill man vara otrevlig
heller. Det är ju synd om ungdomarna. Nej, tacka vet jag stillasittande romer
som säger hej och nöjer sig med några kronor i en pappmugg. Vad ska de där professionella
utsugarna i västar ha? Några hundra i månaden? Det skulle jag gärna betala, om
jag slapp dem på gatan.
Sen är det alltid roligt att komma hem till det svenska
modet igen. Det första jag ser på Stockholmsplanet är tjejer i jeansshorts som
visar halva rumpan, och killar i supertajta jeans, och så en och annan morgonrocksliknande
svart kavaj. Samma gamla ”uniformer”. Och alla håller de på med avancerad
midsommarplanering, per mobil eller live: Inköp, färdvägar, klädsel, inbjudningslista,
etc. Det svenska kynnet, besatt som det är av natur, väder och sprit, får här
sitt lystmäte. Vädergudarna skall besvärjas med stora mängder alkohol och mat.
Trafikgudarna likaså. Det är en årlig rit vi alla måste genomgå. I Lettland
firar man på tisdag och onsdag. Till dess är jag tack och lov hemma i Riga
igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar