En generalisering av båtfolk

Under helgens traditionsenliga Sandhamnsvistelse blev jag smärtsamt medveten om sjölivets två grupperingar, och att de är lite som Ringentrilogins Alver och Orcher...

Vanligtvis består Sandhamns partygäng av en rolig blandning löst skärgårdsfolk. Bofasta och tillresta i alla möjliga farkoster, från ekor till lyxyachter. Väderbitna skärgårdsgubbar minglar med unga Stureplansstekare. Just denna helg inträffade dock powerboat-arrangemanget ”Poker Run” vilket tydligen innebär bröliga cigarette-båtar med minst lika stökiga passagerare. Som Hells Angels fast på vatten. Baren svämmade över av rakade skallar och ansiktstatueringar, allt medan Gotland Runt tydligen bytt namn och flyttat in till stan. Vad är tanken med det? Kan inte motorbåtsfolket hållas i stan istället? Dricka billig öl på Zum Franciskaner och lämna plats på stackars Sandhamn för lite fräscha seglargäng?

Några förskrämda ”alver” tassade dock omkring på Seglarhotellet i sina seglarskor, shorts och stickade tröjor, bland lätt överviktiga och överförfriskade ”orcher” i t-shirts och jeans. Skillnaden mellan seglare och motorbåtsgäng blev nästan komiskt tydlig just där och då. Jag är inte den som gillar att döma ut hela grupper efter hur de tar sig fram på vattnet. Jag skulle själv helst skaffa motorbåt, men efter den här helgen inser jag att det i så fall måste bli nåt bra gammalt och långsamt. Den där kombinationen av powerboats, poker och fylla kändes i alla fall INTE lockande. Eller som min väninna kommenterade situationen när vi hamnade bredvid ett av de mest traschiga och ansiktstatuerade gängen på dansgolvet: ”Bäst vi flyttar på oss. Står vi här riskerar vi väl att bli skjutna!”

Bortre sidan av ön var lika idyllisk som vanligt. Inga båtar här, förutom någon segelbåt i horisonten.