lördag 12 december 2015

Bra shoppingkarma

Världens minsta espressobryggare?
Ni vet den där känslan när man vet precis vad man vill ha, men det går inte att uppbåda. Det händer väldigt ofta med klädesplagg men även med inredning och prylar. Man har en bild i huvudet. Har kanske till och med sett grejen ifråga, men när man vill köpa den är den som bortblåst från jordens yta. Jag har i flera år haft två sådana "drömprylar". Inget märkvärdigt. Dels en tidigare nämnd espressobryggare, som inte är en kapselmaskin men ändå inte är stor som ett mindre kärnkraftverk, och gärna med en prislapp på under 5 000… Sedan jag fick min älskade lilla Krupbryggare i 25-årspresent (som var mig trogen i nästan 10 år) verkar denna typ av maskiner helt ha gått ur tiden. Men helt plötsligt dyker den upp, via en länk i ett nyhetsbrev där jag dessutom erbjuds 20 procent rabatt i den aktuella webbutiken (Severin). Idag är den invigd! Tysk kvalitet även denna gång, om än kanske lite plastigare än Krupen. Hela köket luktar varm smurf första bryggomgångarna. Detta är säkert inget för de som är rädda för PVC, BPA och allt vad de heter. Men kaffet blir gott trots att bryggaren matats med halvgammalt pulver jag hittade längst in i kylen. Bra betyg. Jag är mycket nöjd.

Som en snyggare, ramlös dramaten, med rejält fack för småprylar
Den andra svårfunna grejen är en väska. Som jag har googlat efter den, utan framgång. Jag ville ha ett handbagage på hjul. Inte svårt alls, tänker ni. Jo, alltså ingen kabinväska utan som en sportbag, fast med hjul så man kan dra den om det blir tungt. Jag vet, detta finns också men de har alltid en enorm ram längsmed hela långsidan, och oftast utdragbart handtag så att konstruktionen dels blir tung och dels inte går att "knöla ihop" om man nu inte skulle ha så mycket i den. Jag ville ha något utan ram, bara med fyra eller två små hjul på kortsidan. Nu när jag sedan länge gett upp hoppet om att denna typ av väska existerar dyker den plötsligt upp i en rolig prylbutik i Tokyo! Den står som på en liten bricka med fyra hjul men rymmer över 30 liter packning. När den invigdes på hemresan och lassades med taxfreesprit blev den visserligen lite vinglig att köra (och nej, jag hade inte nallat ur flaskorna) men å andra sidan väger den ingenting i sig så den går utmärkt att bära över axeln också om man har bråttom mellan terminalerna. Jag lämnar till japanskkunniga läsare att utröna om den går att köpa på nätet också: http://rainbowspectrum.com Som sagt, de är bra på smarta lösningar i det där landet.

söndag 29 november 2015

Några Tokyofavoriter

Urskogsliknande Yoyogiparken
Området kring Ueno by night, eller evening snarare
När jag bläddrade i guideboken om Tokyo fick jag intrycket att det finns massor att se och göra men lite man "måste" se och göra. Besöka tempel och trägårdar så klart. Det finns otaliga. Samma sak med museer och shopping. Finns överallt. Take your pick. Vad som däremot inte finns är ett centrum. Det finns minst ett dussintal områden i centrala Tokyo med lite olika karaktär men gott utbud av ovanstående turistförnöjelser i alla, så det bästa tipset är att bo på flera olika ställen för att få en känsla för olika delar av denna megastad.

Listar här några av mina personliga favoriter: Vad gäller tempel är Sensoji i Asakusa väldigt pampigt, speciellt på helgen när det myllrar av folk. Marknadsgatorna runtom är turistiga men väl värda ett besök för souvenir- och presentshopparen. Den häftigaste parken tycker jag var Yoyogi vid Harajuko. Det är som att vara mitt i en tropisk djungel. Finns även en helgedom att kolla på. (Det är skillnad på tempel och helgedomar. Lite oklart vad dock) Uenoparken är praktisk för att den funkar även i dåligt väder. Där finns det enorma nationalmuseet uppdelat på flera byggnader, för den historie- och skulpturintresserade. Vår favorit var vetenskapsmuseet i samma park, med allt från tekniska innovationer till uppstoppade djur, och människans och jordens historia.
...och från Tokyo Skytree i östra Tokyo. Fuji skymtar i fjärran
Härifrån är det inte långt till Ameyokomarknaden som sträcker sig under och mellan tågbroarna söderut från Ueno-stationen. Här säljs diverse krimskrams men det finns också exklusivare butiker. Man kan hitta det mesta helt enkelt. Det finns också en fiskavdelning. Betydligt trevligare än den berömda Tsukijis. Världens största fiskmarknad dit vi gick utan att se så mycket som en fiskfena. En bedrift kan tyckas. Vi kanske var där för sent helt enkelt, men dessutom får man inte som turist gå in på själva marknadsområdet. Finns dock en liten turistmarknad med diverse småaffärer där också.
Två utsikter: Från 48:e våningen i stadshuset i Shinjuko...
För exklusiv shopping (främst kläder, ej fisk) går man till gatan Omote-Sando, men det roligaste här är de tidigare nämnda sidogatorna. Där man bl.a. hittar hummermackorna men också gulliga designbutiker och exklusiva men billiga caféer. För övrigt vet jag inte vem som har spridit ut det här ryktet om att det skulle vara dyrt i Tokyo. Inte för en svensk i alla fall! Den enda aktivitet som var lite dyr var att åka upp i Tokyo Skytree (ca 200 kr). Vill man ha gratis utsikt kan man åka upp i Tokyos stadshus i Sinjuku istället. Lite lägre iofs.

En bra utsiktsaktivitet från marknivå är att ta flodbåten från Asakusa ner till Ginza eller ända bort till stadsdelen Odaiba. Priser runt hundringen och tar från ca 30 minuter upp till en timme. Självklart kan man även köpa sig en öl eller kaffe under turen.
Sedan igår kväll är vi hemma igen. Största chocken är inte mörkret (även i Tokyo går solen ner alltför tidigt, 16.30) eller buffliga gatutrafikanter, utan när man yrvaken sätter sig på en hård och kall toalett. "Va f-n, har Johan glömt fälla ner ringen eller?" Nej det är bara det att man snabbt vänjer sig vid uppvärmda sitsar...

tisdag 24 november 2015

Tempel och trängsel i sol och i regn

Vi har nu lämnat Shibuyas och Ikebukuros storslagna skyskrapor och stundtals hysteriska neonljus bakom oss för betydligt enklare kvarter i Iriya, nära den historiska stadsdelen Asakusa. Detta är gamla arbetarkvarter och många av minihusen har sett sina bästa dagar. Ändå är de smala gränderna lika rena som om man befann sig i någons vardagsrum, och att gatan kantas av blomkrukor bidrar till hemmakänslan. En praktisk detalj är att bakgatorna saknar vanliga trottoarer, istället markerar streck gång- respektive körbana. Lättstädat och lättpromenerat.
I söndags promenerade vi till det närbelägna Sensojitemplet och förundrades över folkmassorna, i och vid tempelområdet och på de omgivande marknadsgatorna. De är mästare på att "trängas" här. Aldrig något stök och bök. Aldrig att man får en armbåge i sidan eller liknande. Ficktjuvar behöver man inte heller vara överdrivet orolig för. Ibland kommer en cykel farande mitt i allt men svänger undan för gående lika smidigt som en vessla. Barnvagnar har jag inte sett röken av. Barn bärs eller går. Mycket utrymmesbesparande!
I rulltrappor och trappor gäller strikt vänstertrafik. Detta är även skyltat och ofta kompletteras det hela med vithandskad, uniformerad personal som pekar ut hur, vart och när man ska gå.
Rökelsen ligger tung över söndagseftermiddagens tempelbesökare

Gatorna vid templet. Fulla av minimala hus, affärer och snabbmatsställen

En jättelik Buddha är en av sevärdheterna i Kamakura
Vi har haft varierande tur med vädret här. Igår gjorde vi en utflykt till kuststaden Kamakura med ett par tokyoboende vänner. Möttes av duggregn och gråtunga skyar, men vi hade ändå inte väntat oss något badväder. Stilla havet är dåligt på att värma upp sig på dessa breddgrader, ens på sommaren. Men några tappra vindsurfare i våtdräkt såg vi ändå.

Idag promenerade vi runt hela kejserliga palatsets ägor i strålande sol och 20 grader. Ville egentligen gå igenom det hela men dagen till ära var ägorna stängda så vi var ett gäng förvirrade turister som gjorde yttervarvet istället. Stannade, hummade och lade huvudet på sned vid varje stängd bro över vallgraven som omger palatsområdet och dess trädgårdar. Det hela var imponerande även från utsidan så vi klagar inte. Som ett medeltida fort med sina höga murar och breda vallgravar. En skarp kontrast till de kringliggande skyskraporna.

lördag 21 november 2015

Ny utsikt i Tokyo

Utsikten från dagens hotellrum på 16:e våningen
Nu har vi snart betat av hela västra Tokyo. Efter fem nätter i Shibuya har vi nu rört oss norrut till lyxiga hotell Metropolitan i "förorten" Ikebukuro.
Lagom befolkad gågata mellan Shibuya och den stora
shoppinggatan Omote-Sando. Helt otroligt hur små vissa
av husen på dessa gulliga bakgator är. Ändå rymmer de
affärer, restauranger, caféer, bostäder med mera.
Anledningen till detta är att det är mer eller mindre omöjligt att få ett rum i Tokyo en lördag i november, speciellt som det är någon typ av långhelg denna vecka. Detta var (nästan) det enda
Minihusen har ofta mycket personlig design.
Här ståtar märket Woolrich med en rutig fasad.
som fanns kvar, men vi klagar inte. Imorgon byter vi till billigare boende igen, i nordöstra Tokyo, Ueno.
Vi har äntligen lärt oss (nåja) att behärska t-banesystemet här nu.
Idag har vi besökt en japansk mataffär där man bland
annat kan hitta meloner för 700 kr... Men då är de också
väldigt snyggt förpackade!
Det är som vanligt i en ny stad ganska så förvirrande, minst sagt. Det värsta är att hitta ut. Som tur är står all information på engelska så det är inte fullt lika komplicerat som jag trodde det skulle vara. En annan positiv överraskning är trängseln. Jag hade en bild av att det skulle vara totalt kaos överallt i den här stan men det finns mängder av helt folktomma gator och där det är folk är det ändå aldrig värre än en eftermiddag på Drottninggatan.



onsdag 18 november 2015

Framme i vänliga och praktiska Tokyo


Shibuya crossing, välbesökt övergångsställe
fem minuter från vårt hotell
Japan är ett land fullt av smarta lösningar. Den första redan på flygplatstoan. Vissa av båsen är utrustade med "barnhållare". En ställning på väggen där ett mindre barn kan placeras medan
Den snälla servitrisen hjälper oss med stekandet
mamma eller pappa uträttar sina behov. Hur gör man utan dessa slår det mig? Svenska spädbarnsföräldrar kanske inte går på toa helt enkelt. Även för väskor och jackor får
Ingången till den tropiskt grönskande Yoyogiparken
man en speciell behållare när man går på café eller restaurang. En liten låda bredvid bordet där attiraljer kan läggas. Och paraplyer lämnas antingen i ett ställ vid dörren eller så finns det en apparat som plastar in dem så man slipper gå och droppa inomhus. Var sak på sin plats. Prydligt och praktiskt, som det mesta här, och hygieniskt. Var och varannan person har munskydd och all offentlig personal, t.ex. busschaufförer, har vita handskar. Sen har också nästan alla toaletter sån där inbyggt duschfunktion, som jag inte har vågat prova. Jag är glad om jag lyckas spola.
Inovativa matställen finns det också gott om. Vi har bl.a. varit på ett ställe där borden bestod av stekhällar, förutom smala kanter för tallrikarna, där man tillagade maten själv. Problemet var bara att menyerna envisades med att smälta i kanterna då de var för stora för att hålla borta från stekytan, samt att vi fortfarande luktar stekos, men gott och roligt var det. Har även provat på snabbmat i form av sushi på stående fot. Man beställer vid en bardisk där kocken la upp de färska bitarna framför en vartefter de blev klara och man serverade sig grönt te direkt från en kran vid varje ståplats. Och idag åt vi hummermacka för 70 spänn. Fluffigt vitt bröd fyllt med generöst med hummerbitar, lite majonnäs och salladskrydda, från välbesökt gatukök med charmiga små sittplatser utanför.
Detta är bara en bråkdel av alla konstigheter i Tokyo. Än så länge har vi mest rört oss i närområdet där vi bor nu: Shibuya. Ett trendig område med mycket shopping och coola ställen. Det där med höst har vi inte upplevt så mycket. De flesta träd är fortfarande tropiskt knallgröna och temperaturen ligger strax under 20 grader.

lördag 14 november 2015

Packning pågår, igen

Knappt har man landat förrän det ska ut och flängas igen. Vi tänkte att det är lika bra att ta lite semester i november, innan man är inne i ekorrhjulet igen. Johan röstade för Japan och jag är ju aldrig sen att acceptera resor till konstiga länder långt bort. Speciellt inte som SAS hade rea och vi fick returbiljetterna för 4000 kr styck. Sen läste jag på, och tydligen är den allmänna uppfattningen att Japan ska besökas i just november, om inte i april när körsbären blommar. Det är efter deras regnperiod och innan kylan kan slå till. Och så förhoppningsvis fina höstfärger på det. Vi förlänger hösten genom att resa dit kan man säga.
Efter sex månader av budgetflyg och max åtta kilo handbagage eller vad de nu har på Ryan, Norwegian och Air Baltic är det LYX att få checka in varsin resväska a 20 kg. Jag packar för fullt. Har ingen aning om vad man har på sig i Tokyo (där vi mest ska vara) men man lär sticka ut som en finne på näsan oavsett, så satsar på helt, rent och bekvämt. Temperaturen ligger mellan 10 och 20 grader enligt min väderapp, så lite behagligare än här. Enda kruxet kan vara att hotellrummen är för små för att få plats med väskorna. Detta är ett återkommande klagomål på tripadvisor o.dyl. Jag minns bara hur det var i Hong Kong. Där kunde man inte ens fälla upp en liten väska. Å andra sidan hoppas jag att recensionerna är skrivna av bortskämda amerikaner. Återkommer med rapport, om wifi och min nya lur är med oss.
Apropå trängsel kan jag dela med mig av hur det såg ut utanför nya Mall of Scandinavia i Solna i torsdags en knapp timme efter öppning. 20 000 pers släppte de in tydligen. Men jag tror inta alla som ville kom in. Vi gav upp köandet och smet in via garaget. Vilken hysteri, men det gick ändå ganska städat till. Lite av en folkfest, och säkert bra övning inför Tokyos gatuliv!

tisdag 10 november 2015

Soppkök på Brännkyrkagatan

En pelargon som hade lite väl roligt på balkongen och fick
tvåfärgade blommor: mörkrosa och ljusrosa. Aldrig sett något liknande
Hemma igen! Hur känns det? är den ständiga frågan. Bra fråga, men klart är i alla fall att det finns några tydliga fördelar med Stockholmslivet. Att vara hemma i sin egen lägenhet så klart och få packa upp alla tillhörigheter från källaren. De verkar ha klarat sig bra, och likaså blommorna som nu flyttat in från sommarsemester på balkongen. Skönt också att vid behov ha en tunnelbana som går var femte eller i värsta fall tionde minut, istället för Rigabussarna med sina bingoliknande tidtabeller. Fanns inte två avgångar med jämna mellanrum. Ibland var det 3 minuter mellan bussarna och ibland 43, eller 17. Dock gick de alltid i tid eller lite innan. Sen försöker jag förtränga att alla Stockholmsbussar har bytt rutt och att alla nu verkar gå till Hornsberg. Ingen aning om vad man ska göra om man ska någon annan stans. Man tar t-banan tror jag!

Sen har vi så klart det där med svensk mat. Vi har frossat i falukorv, köttbullar men framförallt hårdost här hemma. Hushållsostar, gräddostar och prästostar hetsäts och sköljs ner med vårt kristallklara kranvatten. Vilken lyx! För att inte övergången ska bli för brysk för magar och plånböcker hade vi en liten fest med ryskt tema här hemma i lördags. Det enda ryska var egentligen all vodka vi köpt med oss från Riga samt hembakat grovt bröd och hemlagad borsjtj, den traditionella rödbetssoppan. Jag är egentligen inte alls någon soppmänniska privat men gillar att ta fram min stora 10-literskastrull och plåga gäster med flytande föda i plastkoppar. Passar på att dela med mig av receptet, som är en mix av diverse borsjtj-recept jag hittade på nätet, så det verkar gå att variera i oändlighet men rödbetor, vitkål och lök är viktigt. Detta blir alltså en STOR sats, men det hela ska tydligen gå att frysa in också.

Borsjtj-lagning pågår
Ca 1 kg färska rödbetor
¼ vitkålshuvud
4 lökar
4 vitlöksklyftor
2 stora potatisar
1 stor palsternacka (och/eller morötter)
En bit rotselleri
Allt ovan skalas och strimlas i valfritt stora bitar (ju större desto länge kan/måste de kokas) och steks sedan några minuter i margarin eller olja, utan att de får färg. Salta och peppra under tiden. Just de här stora mängderna får man steka i flera omgångar.
Sen ner i gryta och på med vatten så det täcker, drygt tre liter och MINST en buljongtärning per 0,5 liter. Rotsaker formligen äter ju salt så två extra buljongtärningar är att rekommendera. Häll i en matsked vinäger per liter vatten och smaksätt gärna med sambal oelek eller liknande.

Detta får sedan puttra tills alla grönsaker är lagom mjuka. Det tog typ en timme på min långsamma spis. Ett måste är att servera med en klick matlagningsyoghurt eller gräddfil i varje portion. Jag hittade något som passande nog hette rysk yoghurt och var väldigt gott.