År 2015 ska de sista telefonkioskerna vara borta. Än idag
fyller de sin funktion, men kanske inte så som det ursprungligen var tänkt… Jag
sitter på McDonalds vid Norrmalmstorg en av dessa blåsiga, kalla marsdagar, med
utsikt över telefonkiosken utanför. Då går en man med en hämtkaffe in i hytten.
Ska han ringa!? tänker jag chockat. Det skulle vara som att bevittna någon
utdöd, exotisk ritual. Nej, så klart inte. Inte ringa från automattelefonen i
alla fall. Däremot tar han upp mobilen, och en cigg. Telefonkiosken är det
perfekta vindskyddet för att kunna prata i dagens kassa mobiltelefoner, som
egentligen kräver ett ljudisolerat rum med perfekt mottagning. Och så funkar de
bra som rökrutor. Som pricken över i:et har man en hylla (den gamla telefonen) att
ställa en kaffe, dator, väska eller annat på. Kanske skulle man göra om dem
till minikontor istället? Mannen från Norrmalmstorg stod i säkert tio minuter i
kiosken. Snackade, rökte, drack upp kaffet. Det såg riktigt mysigt ut med
vinden vinande där utanför.
En serie subjektiva bedömningar av resmål och annat. Följ mig på instagram också för mindre text och mer bilder: @nicoleschulmansresor
fredag 21 mars 2014
fredag 14 mars 2014
Hyllångest
Nu har jag bott i drygt två år här på Brännkyrkagatan men inredning är som bekant ett ständigt pågående projekt, och tråkigt vore det väl annars. En flytt från 26 till 52 kvadratmeter ledde till att folk som inte kände mig sedan innan fick intrycket av att jag var asket. Jag som alltid bott i små, övermöblerade, ja nästan plottriga utrymmen tyckte inte alls att det stämde med min självbild. Men ska jag vara ärlig är det fortfarande lite kalt på sina ställen.
Jag rensade ut en hel del böcker i flytten. Många hamnade i min "hall-loppis" och fick nya, goda hem hos mina vänner. Som tur är har jag nu lyckats samla på mig ett gäng nya, böcker alltså. Detta i kombination med ett retsamt tomrum ovanför soffan har fått mig att sedan en tid fundera på en vägghängd bokhylla. Ja, då soffan står någon dryg decimeter från väggen skulle man även kunna ha en smal, golvstående hylla och bara använda de översta planen.
Men som vanligt när man letar efter möbler verkar det man vill ha liksom inte finnas. Det man INTE letar efter finns däremot i överflöd. "Stringhyllor" hör jag nu hur läsaren tänker. Ja, de finns. Finns det något annat? Nej, just det. Men inget fel med det. Stringhyllor är snygga, och de skulle vara ännu snyggare om de inte redan satt på var och varannan vägg på Söder. Jag skulle känna mig som en schablon, och så riskerar det kanske att bli lite "för mycket" i kombination med de 50-talsmöbler jag redan har.
Nåja, jag får väl köpa dem (inte så dyra på Stalands t.ex.) och sedan när jag tröttat sälja dem till någon för dubbla priset och påstå att de är original. Nej, nu ska jag googla vidare. Hylltips mottages tacksamt!
Jag rensade ut en hel del böcker i flytten. Många hamnade i min "hall-loppis" och fick nya, goda hem hos mina vänner. Som tur är har jag nu lyckats samla på mig ett gäng nya, böcker alltså. Detta i kombination med ett retsamt tomrum ovanför soffan har fått mig att sedan en tid fundera på en vägghängd bokhylla. Ja, då soffan står någon dryg decimeter från väggen skulle man även kunna ha en smal, golvstående hylla och bara använda de översta planen.
Men som vanligt när man letar efter möbler verkar det man vill ha liksom inte finnas. Det man INTE letar efter finns däremot i överflöd. "Stringhyllor" hör jag nu hur läsaren tänker. Ja, de finns. Finns det något annat? Nej, just det. Men inget fel med det. Stringhyllor är snygga, och de skulle vara ännu snyggare om de inte redan satt på var och varannan vägg på Söder. Jag skulle känna mig som en schablon, och så riskerar det kanske att bli lite "för mycket" i kombination med de 50-talsmöbler jag redan har.
Nåja, jag får väl köpa dem (inte så dyra på Stalands t.ex.) och sedan när jag tröttat sälja dem till någon för dubbla priset och påstå att de är original. Nej, nu ska jag googla vidare. Hylltips mottages tacksamt!
Problemområde |
onsdag 5 mars 2014
En lista som inspirerade mig till egna listor
"Gamla stan" i Dubai. De äldsta husen är från typ 30-talet... |
Copacabana, Rio. Cool strand... |
...men Tel Aviv är närmare |
En stad som borde vara självskriven på överskattatlistan är Barcelona. Ihjälkramad av svenskarna sedan länge. Jag var där första gången 1997, har åkt tillbaka åtskilliga gånger i olika ärenden, blir alltid av med plånboken och känner mig mer eller mindre otrygg. Något som inte har inträffat någon annan stans i världen, trots att jag gärna spatserar ensam i tveksamma områden.
Ett par andra utomeuropeiska kandidater jag skulle vilja lägga till är Montreal och Melbourne. Anledningen till att de är så haussade, och till att jag inte gillar dem, är nog att de är som inskränkta europeiska enklaver i Kanada respektive Australien. I Montreal pratar de inte ens engelska och har tagit till sig det sämsta av fransk snobbighet, utan att kompensera med god mat och milt väder. Melbourne å sin sida är som Sydneys nördiga kusin. När Sydney surfar, solar och festar går Melbourne runt och ser svår och blek ut, dricker lite för mycket och blir bitter.
Vilka är då de mest UNDERskattade städerna? Säkert många, men på rak arm kommer jag på tre som borde vara självklara resmål för alla! Tre storstäder som har den perfekta blandningen av kultur, party, shopping, god mat och vänliga människor. Först och främst Tel Aviv, som har allt ovan plus en underbar strand, och närheten till Jerusalem (på måstelistan för alla som har det minsta historieintresse). Billigt att flyga dit är det dessutom. Och, nej, det är inte farligt. Tvärtom är säkerheten enorm. Överlever man säkerhetskontrollen på den flygplatsen överlever man det mesta…
Tyvärr lite mer kostsamt är det att ta sig till är Toronto, men billigt när man väl är framme. Osedvanligt restaurangtätt och hela världen finns representerad, både bland invånarna, maten och kulturyttringarna. Ständig variation, även i affärer och arkitektur. Man tröttnar liksom aldrig. Och tempot är perfekt avslappnat. Klimatet lämpar sig bäst för höstbesök. Somrarna kan vara olidligt varma och vintrarna olidligt kalla.
Med brasklapp för det nuvarande säkerhetsläget vill jag också slå ett slag för Mexico City. En storstad i ordets rätta bemärkelse. Obegripligt hur ett land med så oerhört vänliga människor och rik kultur också kan innehålla så många rötägg i form av knarkkarteller och dylikt slödder. Hoppas innerligen att de får bukt med knarkkriget snart så man kan åka dit igen.